Hast minne
Hej och ha, jag lovade ju att jag skulle skriva hela historien om nar pappa och Hjalmar var har...men nu minns jag ju knapt, det var ju sa lange sedan.
Jag minns hur vi stod och vantade pa att pappa skulle ta sig igenom sakerhetskontrollerna pa Heathrow och hur jag nastan fick nacksparr av att kolla till hoger, sedan till vanster och sedan till hoger igen, for att inte missa honom nagonstans. Jag minns hur hjartat skuttade till lite och hur glad jag blev nar vi antligen sag honom.
Jag minns hur galet glad Rocky blev nar vi klev in i bilen for att kora hem. OJ! Han hade ocksa saknat pappa.
Jag minns utflykter, hur vi korde vilse i Oxford, pussel, fotograferande (sa klart!), diskuterande, promenerande och ett himla massa godisatande :)
Sedan kom Hjalmar!! Det ar nastan lojlig hur glad jag blev. SAAAA, mycket har jag saknat min lillebror och han har nog saknat mig lite ocksa (antagligen inte lika mycket som mig..). Han hjalpte oss i stallet...eller gjorde han det? Vi klattrade i trad (hhtp://www.goape.co.uk) och det var himla kul. Vi turistade i Oxford och gick pa jakt efter klanning..till mig. Rocky fick sina sovmornar och bus.
Sedan akte de hem...och det blev vardag. Inte lika roligt kanske men ett maste.
Fast vardag ger ju ocksa mycket intressant, som en uppgradering i jobb till exempel :) Nu har jag heltidsjobb. Alliance gar som en klocka, jag kopte nya springskor idag och Rocky forsokte inte ata en endaste kyckling igar! Hur bra som helst.
Inspiration
Sa smaningom ska jag beratta hela historien om nar pappa kom hit utan att tappa varken glasogon eller kamera och hur Hjalmar hittade fran LA till Heathrow utan att komma vilse en enda gang. Det ar sadant som gor mig imponerad!
Tills vidare far ni halla tillgodo med lite bilder..
