missearlymorning

Jag har en hemlighet. Ja, jag vet, alla har hemligheter. Men, jag har en hemlighet!
Jag har lite press på mig när jag skriver här i bloggen. Jag kan inte riktigt med att skriva ledsna saker. Men jag menar, alla är ju ledsna ibland och så är det. Jag är faktiskt också ledsen ibland, så är det. Jag kan känna att saker är skit och att jag inte vill mer, orkar inte mer. Då jag bara vill krypa ihop och gömma mig under ett stort täcke och...bara inte finnas. Men det är ju klart att jag vill finnas! Det finns ju så många bra saker. Det är bara det att ibland är det så fruktansvärt mycket och allt snurrar alldeles för fort i huvudet, jag hinner inte med, jag mår bara jätteilla.
Just nu står jag med kanske 15 trådändar i handen och vet inte vilken jag ska följa, eller vilken jag ska nysta upp. Det är mycket som jag vill, men det är svårt att ta sig för någonting av det.
Jag ser, långt där borta, ja, där borta ser jag änden/ändarna, eller? Tänk om det blir helt fel, eller tänk om tråden går av. Eller att den har trasslat ihop sig med en annan tråd och det är en jättestor knut helt plötsligt. Jag vågar inte klippa, då vet jag inte vart jag ska börja igen, jag vågar inte dra, för då kanske tråden går av. Då står jag där mitt i ett virrvarr av trådar som jag tagit mig halvvägs igenom, men utan någon tråd i handen att följa.
Är ni med?? (jag är inte riktigt säker på att jag är med nämnligen)

Idag betalade jag halvbiljett på bussen...ja, men han frågade ju.