Tavlings sondag
Dar satt vi, med varsin latte', i lugn och ro. Hade precis hoppat klart morgonens hastar pa Bicester & Finnmere Show, nar Rich fick ett samtal och efter nagra: "what?", "where?", "when?" and "how?", flog han upp och han inte mer an saga "We are on fire at home!" innan han var halv vags over tavlingsomradet med Billy i slaptag. Kaffekopparna flog i luften och i Susie's bil korde vi i ilfart hem. Jag tror aldrig jag akt sa snabbt fran Bicester till Weston, pa 7 minuter var vi nog hemma.
Dar mottes vi av tva brandbilar och en massa brandman i full fart att slacka vad som en gang varit varan halmlada.
I ladan forvaras aven traktor, fyrhjuling, och en hastlastbil, men de hade de lyckats radda ut.
Det var nar Melanie skulle hacka halm, till att lagga i boxarna, som hon upptackte att halmhackaren borjade ryka. Sen tog det mindre an 5 minuter innan allt var okontrolerbart. Halmhackaren ser ni pa sista bilden, maskinen bredvid hosilage balen.
Nu hade vi vinden pa var sida och det blaste ivag fran holadan, stallet och varat hus. Det kunde varit mycket varre, men vi fick en smarre chock.
8 timmar tog det att fa allting slackt. Det var tvugna att satta flaktar mot elden for att allt skulle brinna fortare. De kunde inte lamna det eftersom risken att det fortfarande brann inuti halmbalarna var for stor och de kunde fatta eld igen. 60 stora 500kg's balar blev vi av med, 2 sektioner av ladan, virke for de nya stallarna, 2 forvarings kontainrar....och min cykel.
