The lifelong marathon

Allt är tävling. Att vara tröttast, att jobba mest, att vara mest stressad, ha mest att göra, ha "ondast", ha mest lön, gå upp tidigast, veta mest, vara mest allmänbildad. Folk i allmänhet ska alltid vara värst, vi möter det överallt. När jag gick i skolan gällde det att vara bäst för att synas (om man inte var värst för då såg folk en ändå), när jag jobbade gällde det att jobba mest för att vara mest omtyckt, när jag var i stallet så gällde det att vara bäst eller att ha den galnaste hästen och att klara av den för att vara speciell, när jag på avd57 (27?!) så gällde det att vara värst, må sämst, för att synas.
SUCK! När går man i mål? När tar denna eviga tävling slut?
Det är inte konstigt om folk mår dåligt eller är stressade, när de måste jaga på sig själva hela dagarna, man hinner inte njuta. Även om inte alla njuter av att gå till jobbet så ska man väl ändå kunna njuta av att gå upp på morgonen? Andas måste man ju hinna med, eller?
Jag blir ofta stressad om andra jobbar men inte jag. Jag får skuldkänslor för att jag tog en dag ledigt för att åka in till stan med vänner istället för att göra alla saker som måste göras och om inte jag får skuldkänslor så finns det andra som ser till att jag får det.
Så idag har jag inte skyfflat bort gödselstacken som jag borde gjort, idag har jag shoppat i Oxford för alla pengar som borde gått till något vettigare.


Förkylningstips?

Usch, usch. Igår sved halsen redan från morgonen och på eftermiddagen när jag och Rich var i full gång med att måla våran sadelkammare frös jag och hela kroppen värkte. Så, idag stannade jag hemma på morgonen och försöker kurera mig. Då blir resultatet det här:









När Hanna kommer hit får hon ha snabbkurs för mig mellan våra utflykter. Vad hon inte vet är dock att hon ska vara med när vi skördar höet, haha. Mamma, Lena, Pappa och Hjalmar, jag ska nog se till att det finns gott om arbete när ni kommer också :)
Någon annan som vill komma och hälsa på?



En liten hälsning



 Här händer mycket. Vi var på minisemester i Sverige, lagom till Hjalmars student. Vi han med en hel del på några få dagar. Hälsa på alla som skulle hälsas på o s v. På hemvägen han vi hälsa på både hos Klara och Claudia i Aahus och Andrea utanför Aachen, vi han till och med med en tidigare båt.
 Det som var speciellt denna gången var dock att Rocky fick följa med över gränsen! Jag var fruktansvärt nervös när vi stod vid båten och damen i kassan kollade alla papper, tänk om jag missat något! Men det gick så bra det bara kunde gå, så nu är vi i full gång med att göra Rocky hemmastadd här på The Lays i Weston.
 Nåväl,  nu gör han nog sig själv hemmastadd på egen hand och Bobby som vi trode skulle äta upp Rocky har visat sin allra bästa sida och nu skuttar de tillsammans genom trädgården i timmar och busar. Medan jag och Rich eldar pinnar och smider stallplaner, jagar Rocky kaninerna som en galning och ser till att de minsann håller sig längst in i sina små hålor och inte är ute och ränner.

Ha det bra gott folk :)

RSS 2.0