missearlymorning

           

Man kan ju aldrig få nog...

"Som träden saknar sina löv om hösten. Som natten saknar sina färger när solnedgångens sista strålar lagt sig. Saknar jag något jag inte riktigt kan sätta ord på. Något fattas mig. Någonting som raserar alla mina skyddsnät och får mig att åter falla ner i det kalla mörka.
Min röst är hes av alla rop, skrik efter hjälp. Mina händer och fötter blöder av alla vassa stenar som skurit i min tunna hud när jag desperat, famlande försökt finna en väg upp. De stenar och grepp, som gav sig ut för att vara så säkre och fasta, visade sig bara hala och opålitliga. De slukar ännu mer av min redan sinande energi.
Plötsligt ser vägen upp så omöjlig och svår ut att jag istället väljer att krypa ihop i mitt egna mörker. Trasig väntar jag, längtar jag, efter luft i mina lungor, efter vilja att reda ut kaoset i mitt huvud, i mina tankar.
Sårbar längtar jag efter ett lugn i mig själv."

Idag har jag rensat i alla mina gamla lådor och gått från 3 till 1. Mycket som ska brännas och mycket som förvånar och påminner. Mycket som finns där utan att man tänker på det. Alla mina lekisböcker var fyllda med hästar och i min fredagsdagbok skrev jag nästan bara om "dagens" ridlektion. Sicken hästtjej jag är.