missearlymorning

Alla började vi vårat nya år på olika vis. Endel tog det med ro, andra började i ilfart. Hjalmar och Rocky hör till den första gruppen, jag hör till den andra (återkommer till varför lite längre ner).
 Nyåret firades precis som förra året tillsammans med pappa i Falkenberg. Vi satt laddade med skummande cider, skumtomtar, magarna mätta av thaiwook á la pappa och kamerorna i högsta hugg. Detta året skulle vi fånga fyrverkerierna med våra nya digitala systemkameror, jag kände mig väldigt professionell. Tolvslaget kom och fyrverkerierna där med. Rocky, som förra året hade tagit hela fyrverkerifirandet med ro och istället lekt med sin halvt-trasiga-av-någonslags-leksak, blev detta året väligt upprörd och tyckte inte alls att det hela var speciellt kul eller värt att fyrverkeri-fira. Han kröp så nära matte det bara gick. Själv konstaterade jag ganska snabbt att det här med fyrverkerifotografering är inte alls så lätt som jag trodde med digital systemkamera och la ner det hela ganska snabbt, återgick istället till soffan och Monty Phyton's "Meningen med livet". Mobilerna plingade i kör och att Telia hade haft överbelastning på nätet märkte man knappast av.
 Rocky tyckte att jag gjorde ett alldeles utmärkt beslut och kurade ihop sig mitt på min sovplats. Så jag fick försöka kringla mig runt om honom för att försöka unvika att höra missnöja grymtanden och få blängande små ögon stirrande på mig, frågandes "vad skjutton håller du på med, jag försöker sova!". Vad gör man inte för sitt lilla hjärta ibland.
Någongång framåt kom en festglad Hjalmar och en raketbränd Tim intraskandes i lägenheten. Då tog systerligheten i mig över och jag hoppade genast upp bäddade snällt ner min lillebror (nästan). Sedan kröp jag tillbaka i soffan och somnade med en snarkandes liten hund vid huvudkudden.
 Då kommer har vi kommit fram till den delen där jag ska försöka förklara varför jag började min första dag på det nya året i ilfart. Jo, det var så här att kvällen innan hade jag från stallet kört Rich's bil in till pappa, men inte utan besvär. Ni förstår att denna bil har på 4 månader varit på verkstaden 3 gånger. En gång på helservice, en halvtimme senare in igen för byte av fläktrem och senast för två veckor sedan för byte av fläktrem och div annat igen. Så igår kväll satte jag mig i bilen, lagom stressad och försenad, vred om nyckeln och trampade ner gasen. Just det, inte ett ljud, eller jo, ett litet klickandes ljud. Då tänkte jag att så här brukar det nog inte låta alls. Ut i kylan, fram med startkablarna och med lite hjälp från grannen brummade bilen igång. Efter många tusen takk kom jag in till stan, lite försenad. Parkerade bilen och tänkte inte mer på den. Men nu på morgonen så kan ni ju gissa att jag åter igen saknade motorns brummande ljud när jag satte mig i bilen, vred om nyckeln och trampade på gasen, en aningens försenad. Åter igen hör jag det lilla klickande ljudet. Det var bara att  skutta ut i kylan igen, med alla kassar, jackor, skor och kameran, skutta vidare upp för trapporna igen och be snälla pappa om att få låna hans bil. Inga problem, bara lite försenad.
 Till jobbet kom jag och trots min kanonstart på detta året ser jag ändå fram emot det. Jag menar tänkt! Ett helt nytt år att fylla med helt nya upplevelser. Jag har faktiskt bara en plan och det är att flytta till England. Hur, när, var, när, vart och hur? Ingen aning, men det löser sig! Någongång framöver ska ni se. Men första viktiga anhalten detta året blir ändå AEG-tävlingarna i Norge. Arctic Equestrian Games, en stor internationell hästshow, anordnad av mina chefer. Det blir antagligen mycket jobb, en del stress, ganska kallt, men framför allt förhoppningsvis otroligt kul!

Hoppas att ni börjar erat nya år med något lika spännande och hoppas att ni som jag har något som ni riktigt ser fram emot och kämpar lite för. Det är viktigt att kämpa, you have to give some to win some.

Så god fortsättning allihopa!