missearlymorning

 

...Vubherta "Betty"?

Tänk att ett land kan vara så nochalant att de inte ens är beredda när naturens lag vänder sin vackraste sida till!
Snön var förutspådd kl 6pm tisdag kväll och som i ett trollslag började de första flingorna singla 5.50pm. Helt plötsligt blev alla som galna och telefonerna började ringa hit och dit. Jag som är uppvuxen med i alla fall lite snö undrade vad sjutton alla jagade upp sig för. Först senare på kvällen när vi stod med snö upp tillanklarna och förökte lura ut vilket håll snökedjorna skulle sitta förstod jag allvaret.
Här är lite bilder från...ja, upplevelsen av ett land utan vinter däck.



Hur farligt kan det vara med lite flingor?? Sunny är var inte så ledsen för det.


Över en natt förvanlades Weston on the Greens fält till tysta, vackra sagolandskap.


Varma, mjuka, snömular frustade ångor som drakar.


Lukterna försvann för mig men skärptes för vissa, nosen var inte långt från marken i många sekunder.


En första snöupplevelse?



Jiiippiii, kom igen matte det här är ju hur kul som helst!


Jag fick minsann pulsa ner till stallet med tre små hundar som jag bara såg öronen på i den djupa snön. Andra tog fasttracken ner, lite mer bekvämt men där gick han bet på glädjen...


Bus i snön..


Whhaaaaaa!!!

Ja, ni förstår vad jag tycker är viktigt här i livet. Är det med än 5 cm snö så ska man hålla sig långt ifrån alla vägar och sånt som har att göra med bilar och andra fordon, det är så mycket bättre.

Innan jag slutar ska jag bara visa den här lille knodden som vi träffade på när vi var på roadtrip för några dagar sedan, han har vinterjackan på sig som ni ser. Framförhållning!

Låt mig presentera en ny familjemedlem:


Billy

Låt mig även presentera Rockys nya tjej:


Bramble och Rocky

Ok, så nu har jag firat jul i England för första gången. Annorlunda men trevligt och trivsamt. Jag hade ju min kära far här på besök och stöttade mig. Att fira den 25 istället för den 24 var nog det som kändes kontigast. Skinka åt vi *smask* men huvudrätten på julbordet här är kalkon. Rocky klagade absolut inte, men jag tror att vi båda saknade köttbullarna och risgrynsgröten lite grann i smyg.
Så det var alltså juldagen som vi firade, den 26 däremot (annandag jul) som de här kallar "Boxing day" var det dags för årets viktigaste hunt. Hela Bicester Whaddon Hunt samlades för det största meetet jag ha varit med om. Vi samlades på ett stort fält mitt i en by kallad Winslow. Jag på Rocky, Rich på Solly, Susie på Pebbles och drygt 80 andra ryttare. Tillsammans red vi i samlad trupp, uppkläda i svarta kavajer och beiga ridbyxor, med hundarna i täten, på huvudgatan genom Winslow. Utmed sidorna av vägen stod hundratals människor med kamerorna i högsta hugg och vinkade glatt. Vilken tradition!!! Man kände sig nästan kunglig! Jag slog till och med till och vinkade "silvia-vinkning" som min kära lillebror lärt mig.
Jag hoppas på att min far lägger ut lite bilder på sin blogg: http://callemedse.blogg.se

So, from all of us to all of you...


....a very Merry Christmas!

 

Allt ser ju för det mesta bra ut från utsidan, insidan förblir osynlig många gånger. Yta är ju så mkt lättare att hantera. Insidan är oftast ohanterbar och en väldigt invecklad histora.

Idag var jag i Kirtlington Park med Rocks (hästen), i 2 timmar var vi ute. Sedan gjorde jag stallet, gick en runda mer Rocky (hunden) och red sedan Iron och Solly. När jag tog en titt på stegmätaren nu ikväll var den på

37 311 steg, det måste väl vara nog. Havregrynsgröt till kvällsmat, MUMS!

Såhär härligt smutsiga är våra hästar i hagen nu. Baz är speciellt söt när han har sin vinterpäls kvar också.
Här är hans busiga kompis:



Vi hade nästan vårväder i dag som ni ser, men några frostmornar har vi också haft.
På tal om frost, nu är det snart Lucia, här är en som kandiderar för en plats i lussetåget, visst är han fin!

Här är granen redan pyntad av ingen annan än mig. Det kändes jättekonstigt att pynta "någon annans" gran, i "någon annans" hus. Jag längtar efter ett eget litet hus jag, där det är hemma för mig också. Jag laddar för bröllop i helgen, INTE mitt dock, utan en vän till Rich. Första tillfället jag får att ha min fina röda klänning som jag tycärr inte kan ha om jag inte drar in mexintag av luft i lungorna och inte släpper ut det. Dans blir det inte tal om, då säger det bara swisch och sedan är jag hela bröllopets underhållning. Jag ska fixa skärp. Men klänningen är fin, det kanske till och med kan blir en bild efteråt.
Vi hade höstens/vinterns första frost här imorse, jag tog kameran och Rocky på promenad. Kallt, mysigt och med andedräktsmoln. Frisk luft och sju hästar som gnäggar godmorgon och bankar menander på boxdörrarna. En av dem behövde inte banka, han hade redan tagit sig ur boxen och hälsade mig välkommen med munnen full av foder, "du är sen, tugg tugg".

Bra och dåliga nyheter, hoppas att hon får vila nu. Hur mycket man än förbereder sig så är det fortfarande jobbigt. Men det är det enda säkra vi vet i livet, att en gång tar det slut. Trygghet? Nej, som med allting annat är det svårt att vila i något där. Meningen med livet måste väl ändå vara att må bra. Ja, jag är ganska säker på det.



För att lägga till något gladare, så har vi 3 möjligtsvis 4 nya hästar på gång in.
2 till Mig och 2 till Rich. Sedan kan jag berätta att jag hängt på Jamie, hela 5 steg! Jag har även börjat ett nytt jobb, 2 ggr i veckan, lite andra hästar, en möjlig utveckling, en till inkomst.

Ursäkta tråkigt dagsschema-rabbling i dagens inlägg, men när man ligger i sängen med influensan är motivationen inte på topp. Jag tror att den har vi nog fått allihopa här på The Lays, men efterson Lynn (sekreteraren på kontoret) berättade här om dagen att hennes man fått bekräftad Svininfluensa så kanske vi inte ska hoppas på för många förfriskningar denna helgen.

Söndag är min dag, eller förlåt, min och Rockys dag. Då åker vi till hundklubben vi 10 efter att ha pysslat lite i stallet och sedan kommer vi inte hem förrens vid nästan 15.00. Då har vi övat lydnad och agility i massa timmar. Det är helt underbart. Jag, Rocky och massa andra hundar med deras mattar och hussar, kan det bli bätte? JA! för vår tränare för dagen sken glatt upp när vi sa att vi var från Sverige och talade genast om att där hade hon minsann växt upp och även om språket in kom flytande så förstod hon en hel del. Hon var väldigt klok och gav oss massa råd och det bästa av allt måste varit hennes jobb. Hon var djursjukvårdare! Precis som jag har tittat på utbildning och hon gjorde sin vid sidan av annat jobb, det betyder att det finns alltså hopp! Jag ska genast höra efter på flera veterinärstationer. Kanske kan bli något att satsa på. Annars så har jag flera alternativ att se efter, spännande.

Jag tror nog att jag helt enkelt har varit alldeles för lat för att blogga på sista tiden, eller så kan man väl säga att jag bara har prioriterat annorlunda.
Så, nyheter:

Vi har köpt två nya hästar (korr. Rich har köpt två nya hästar). En liten buspålle som är 1,5 år och ett sto som vi ska använda enbart till avel.


Jamie köpte vi i Essex så han är döpt efter en annan ganska känd Essex-pojke som även han älskar mat, ingen mindre än Jamie Oliver. Han är en riktig hejare på att hoppa och släpper man ut honom i en hage så bör man inte vara så säker på att det är den hagen som man hämtar in honom från.


Shirley Valtentine "Vallie" är en riktig lady och henne hämtade vi inte långt här ifrån, hon har en svävande trav och vi hoppas att fölen efter henne ärver både den och hennes lugna tempremrament.

Sedan vill jag bara meddela alla att Rocky är fullt återställd efter sin lille golfbollskarriär och ska nu få flytta upp en lydnadskurs efter som han är så exellent duktig!

... Pigglet...


..och Widdle!


Vi har införskaffat oss nya familjemedlemmar, de bor i ett litet hus i stallet.






Ja, just det, sedan är det en som ville visa upp sitt nya halsband. Denna gången har han lovat att inte äta upp det, det smakade inte så gott ändå.

Allt är tävling. Att vara tröttast, att jobba mest, att vara mest stressad, ha mest att göra, ha "ondast", ha mest lön, gå upp tidigast, veta mest, vara mest allmänbildad. Folk i allmänhet ska alltid vara värst, vi möter det överallt. När jag gick i skolan gällde det att vara bäst för att synas (om man inte var värst för då såg folk en ändå), när jag jobbade gällde det att jobba mest för att vara mest omtyckt, när jag var i stallet så gällde det att vara bäst eller att ha den galnaste hästen och att klara av den för att vara speciell, när jag på avd57 (27?!) så gällde det att vara värst, må sämst, för att synas.
SUCK! När går man i mål? När tar denna eviga tävling slut?
Det är inte konstigt om folk mår dåligt eller är stressade, när de måste jaga på sig själva hela dagarna, man hinner inte njuta. Även om inte alla njuter av att gå till jobbet så ska man väl ändå kunna njuta av att gå upp på morgonen? Andas måste man ju hinna med, eller?
Jag blir ofta stressad om andra jobbar men inte jag. Jag får skuldkänslor för att jag tog en dag ledigt för att åka in till stan med vänner istället för att göra alla saker som måste göras och om inte jag får skuldkänslor så finns det andra som ser till att jag får det.
Så idag har jag inte skyfflat bort gödselstacken som jag borde gjort, idag har jag shoppat i Oxford för alla pengar som borde gått till något vettigare.

Usch, usch. Igår sved halsen redan från morgonen och på eftermiddagen när jag och Rich var i full gång med att måla våran sadelkammare frös jag och hela kroppen värkte. Så, idag stannade jag hemma på morgonen och försöker kurera mig. Då blir resultatet det här:

 Här händer mycket. Vi var på minisemester i Sverige, lagom till Hjalmars student. Vi han med en hel del på några få dagar. Hälsa på alla som skulle hälsas på o s v. På hemvägen han vi hälsa på både hos Klara och Claudia i Aahus och Andrea utanför Aachen, vi han till och med med en tidigare båt.
 Det som var speciellt denna gången var dock att Rocky fick följa med över gränsen! Jag var fruktansvärt nervös när vi stod vid båten och damen i kassan kollade alla papper, tänk om jag missat något! Men det gick så bra det bara kunde gå, så nu är vi i full gång med att göra Rocky hemmastadd här på The Lays i Weston.
 Nåväl,  nu gör han nog sig själv hemmastadd på egen hand och Bobby som vi trode skulle äta upp Rocky har visat sin allra bästa sida och nu skuttar de tillsammans genom trädgården i timmar och busar. Medan jag och Rich eldar pinnar och smider stallplaner, jagar Rocky kaninerna som en galning och ser till att de minsann håller sig längst in i sina små hålor och inte är ute och ränner.

Ha det bra gott folk :)