Pony Club
Varannan vecka, eller en gång i månaden åker vi iväg med Susie för att hjälpa henne med Pony Club. Det är hoppträning för de lite mindre ryttarna. Vanligtvis är det två grupper, en för de mindre och en för de lite större ponnyerna. Det är helt underbart att se hur de kämpar sig runt 70-105 cm banorna. Ponnyerna är för det mesta små turbomaskiner, för den som sitter på ryggen gäller det bara att få ponnyn att lägga all turbon på att komma över hindret, inte vid sidan eller till tvärniten framför hindret. Men nu är de faktiskt väldigt duktiga och det hopar sig till lagtävling, det ska bli spännande.
Middle of nowhere
Nu är det bara 13 dagar kvar tills jag får träffa min lilla hund igen, det gör ont i hjärtat att vara så långt bort...
Diggers diggers and diggers
Vi har varit på mässa. Grävmaskinsmässa, inte så tråkgt som ni kanske tycker att det låter. Där fanns ganska mkt att titta på, som t ex, traktorer, stenmalsmaskiner, borrmaskiner, sågmaskiner, kranar, cementmotorsågar, lyktor, maskiner som snurrade ståltråd runt armeringsgaller, grävmaskiner som grävde stora gropar, grävmaskiner som fyllde igen stora gropar och gratis pennor.
Det har varit lite paus från ogräsrensandet nu, igår lagade vi staket och idag ska vi kapa lite flera träd. Det är ganska skönt med paus, för jag är trött på alla myror och brännässlor nu.
Utebanan ser ok ut i alla fall.
Det har varit lite paus från ogräsrensandet nu, igår lagade vi staket och idag ska vi kapa lite flera träd. Det är ganska skönt med paus, för jag är trött på alla myror och brännässlor nu.
Utebanan ser ok ut i alla fall.
Officework
Kontorsarbete här i England är ganska enkelt. Bara sitta här och vänta på att det ringer i telefonen och när det väl ringer så ropar man bara: "Stuuuueee, will you take it please, I don't know what to say". Sedan är det bara att vänta tills det ringer igen :D
Idag har jag haft stalltjänst. Jag har fodrat och longerat en hög med hästar. Men så himla imponerad av det Engelska vädret är jag ju inte, då det spöregnade ända till den sista hästen nästan var färdig longerad. Sedan var det uppehåll i 30 minuter tills vi skulle sätta hästarna på skritten, då började det ösregna igen.
Nu när jag sitter inne på kontoret så är det klarblå himmel...
Oh, nu ringer det!
Jag och Rich har anmält oss till ett lopp. Ja, det är sant, vi ska springa 10km runt, runt i Oxford. Man får en liten dosa att sätta på skon så jag tror till och med att ni skulle kunna följa oss på internet. Så ikväll ska vi ut och träna. Sist vi tränade så tog vi Bobby med oss. Bobby är Rich's mammas lilla jack russell blandning, han har väldigt korta ben och tycker om att hoppa upp och ner. Han tyckte att det var jätteroligt, i alla fall de 15 första minuterna, sedan tyckte han att det var lite väl långt bort ifrån "mamma" och ville helst vända hem. Rich fick springa lite med honom i famnen och sedan var det ok igen. Vi måste sett väldigt roliga ut, först Rich med Bobby i famnen sedan jag 60 m efter, eftersom Rich ska envisas med att konstant springa så snabbt han bara kan tills jag skriker lite på han, då väntar han tills jag kommer i kapp, sedan springer han iväg igen. Klara brukade kalla honom "Duracell-kaninen" inte helt utan orsak... Så jag tror att det kommer sluta med att jag tränar lite för mig själv och Rich för sig själv, det fungerar bäst. Rich tycker att jag kan bli lite vrång annars.
Loppet ja, det går av stapeln den 15 Maj...nu lät det väldigt nära, jag funderar starkt på hur jag ska hinna komma i form till dess, men jag antar att det är ok att gå lite emellanåt om jag nu kan klara av att tillåta mig själv det.
Hade jag haft Rocky här hade det nog inte varit några problem alls att komma i form dock. Hanna, mamma, har ni vågat er på en löptur med honom?
Oh, nu ringer det...
Tills vidare :)
Idag har jag haft stalltjänst. Jag har fodrat och longerat en hög med hästar. Men så himla imponerad av det Engelska vädret är jag ju inte, då det spöregnade ända till den sista hästen nästan var färdig longerad. Sedan var det uppehåll i 30 minuter tills vi skulle sätta hästarna på skritten, då började det ösregna igen.
Nu när jag sitter inne på kontoret så är det klarblå himmel...
Oh, nu ringer det!
Jag och Rich har anmält oss till ett lopp. Ja, det är sant, vi ska springa 10km runt, runt i Oxford. Man får en liten dosa att sätta på skon så jag tror till och med att ni skulle kunna följa oss på internet. Så ikväll ska vi ut och träna. Sist vi tränade så tog vi Bobby med oss. Bobby är Rich's mammas lilla jack russell blandning, han har väldigt korta ben och tycker om att hoppa upp och ner. Han tyckte att det var jätteroligt, i alla fall de 15 första minuterna, sedan tyckte han att det var lite väl långt bort ifrån "mamma" och ville helst vända hem. Rich fick springa lite med honom i famnen och sedan var det ok igen. Vi måste sett väldigt roliga ut, först Rich med Bobby i famnen sedan jag 60 m efter, eftersom Rich ska envisas med att konstant springa så snabbt han bara kan tills jag skriker lite på han, då väntar han tills jag kommer i kapp, sedan springer han iväg igen. Klara brukade kalla honom "Duracell-kaninen" inte helt utan orsak... Så jag tror att det kommer sluta med att jag tränar lite för mig själv och Rich för sig själv, det fungerar bäst. Rich tycker att jag kan bli lite vrång annars.
Loppet ja, det går av stapeln den 15 Maj...nu lät det väldigt nära, jag funderar starkt på hur jag ska hinna komma i form till dess, men jag antar att det är ok att gå lite emellanåt om jag nu kan klara av att tillåta mig själv det.
Hade jag haft Rocky här hade det nog inte varit några problem alls att komma i form dock. Hanna, mamma, har ni vågat er på en löptur med honom?
Oh, nu ringer det...
Tills vidare :)
Bilder
Oj oj, det har hänt så mkt den första veckan. Vi har jobbat nästan non-stop nere vid stallet. Rensat ogräs, gjort om gödselhögen till grusad parkeringsplats, rensat ogräs, bytt singel till vita större stenar vid grooming/vattenspiltan, rensat ogräs, renoverat gödselkärran och tagit bort alla ruttna plankor, rensat ogräs och kapat grenar vid parkeringsplatsen.
Jag har kört alla de stora traktorerna och den lilla diggern och "tillplatningsmaskinen" vält tror jag att den heter. Jag är snart helt inne i branchen. Så här i England gör jag allt. Jag tvättar, lagar mat, kör grävmaskiner, rider, är ute och springer och dricker te! Dagarna går så snabbt att man knappt hänger med, man stupar i säng halv elva och funderar på vad man har att göra imorgon.
Här kommer lite bilder:
De tre första dagarna spenderade vi mest åt att organisera kaoset i vårat rum. Det här är bara 1/4 av hur det såg ut i början med all packning.
Det här är dock lite bättre och nu är det till och med riktigt mysigt!
Här jobbar Rich med den f.d gödselhögsplatsen. Nu har vi lagt på krossad asfalt också så nu är det en helt ny parkeringsplats. Jag har rensat ogräs överallt. På stallplanen...
...in action till vänter i bilden ser ni krattorna...
...bland träden där det var fullt av högt gräs innan.
Vid ridbanan har jag inte hunnit med ännu.
Här har ni skrittmaskinen i bakgrunden och framför ser ni en liten bit at groom/vattenspiltan.
I lördags var vi dock lediga och gjorde en underbar utflykt till Blentham Palace. Vi gick runt i de olika trädgårdarna i den enorma parken och vi hade tur för där var också några event på gång just denna dag.
Där var en man med sina falkar där och hade uppvisning. Efter ett litet missöde med en bortflugen falk visade han sig dock mkt duktig...
...den vackra fågeln kom dock tillbaka.
Ett gäng vilda medeltida ryttare dök också upp.
Allt som allt hade vi en härlig dag med fint väder och jag hoppas att det kan hålla sig som en tradition med utflykter. På det viset kommer jag snart att ha upplevt hela England.
Jag har ingen aning om jag missat att berätta någonting om ni undrar så får ni helt enkelt fråga.
Jag har kört alla de stora traktorerna och den lilla diggern och "tillplatningsmaskinen" vält tror jag att den heter. Jag är snart helt inne i branchen. Så här i England gör jag allt. Jag tvättar, lagar mat, kör grävmaskiner, rider, är ute och springer och dricker te! Dagarna går så snabbt att man knappt hänger med, man stupar i säng halv elva och funderar på vad man har att göra imorgon.
Här kommer lite bilder:
De tre första dagarna spenderade vi mest åt att organisera kaoset i vårat rum. Det här är bara 1/4 av hur det såg ut i början med all packning.
Det här är dock lite bättre och nu är det till och med riktigt mysigt!
Här jobbar Rich med den f.d gödselhögsplatsen. Nu har vi lagt på krossad asfalt också så nu är det en helt ny parkeringsplats. Jag har rensat ogräs överallt. På stallplanen...
...in action till vänter i bilden ser ni krattorna...
...bland träden där det var fullt av högt gräs innan.
Vid ridbanan har jag inte hunnit med ännu.
Här har ni skrittmaskinen i bakgrunden och framför ser ni en liten bit at groom/vattenspiltan.
I lördags var vi dock lediga och gjorde en underbar utflykt till Blentham Palace. Vi gick runt i de olika trädgårdarna i den enorma parken och vi hade tur för där var också några event på gång just denna dag.
Där var en man med sina falkar där och hade uppvisning. Efter ett litet missöde med en bortflugen falk visade han sig dock mkt duktig...
...den vackra fågeln kom dock tillbaka.
Ett gäng vilda medeltida ryttare dök också upp.
Allt som allt hade vi en härlig dag med fint väder och jag hoppas att det kan hålla sig som en tradition med utflykter. På det viset kommer jag snart att ha upplevt hela England.
Jag har ingen aning om jag missat att berätta någonting om ni undrar så får ni helt enkelt fråga.
Sverige-Danmark-Tyskland-Holland-Tyskland-England
Allting började som det skulle. Vi fick iväg alla hästarna som skulle iväg på tävling och de som skulle ner till Tyskland och försäljning, 10 hästar sammanlagt. Vi fick röjt ur det sista ur vårat rum och städat klart. Vi lastade Iron och Baz och sedan gav vi oss av.
Rocky var lite orolig till och börja med, men lugnade ner sig och somnade gott vid mina fötter. Det är ju inte varje dag man får åka hästlastbil, han brukar vanligtvis få stå på stallplanen och se lastbilen åka iväg. Så visst var det ovant.
Med ganska direkt körning och trots kilometer efter kilometer med vägarbete genom Tyskland, kom vi fram till Hoek von Holland runt kl 7.00 på fredag morgon. Hästarna fick vila i lånade boxar och vi fick några timmars sömn. Sedan bar det ner till hamnarna för incheckning på färjan som skulle ta oss över till England och Harwich. So far, so good.
Där någonstans började det trassla till sig. Rich, Susie och Mandy släpte av mig vid passagerar incheckningen, pga Rocky var jag nämnligen tvungen att gå på som fotpassagerare. Så, jag blev lotsad till en dam på ett kontor som skulle kolla papprena på Rocky och ge oss tillåtelse att gå på båten. DÄR börjar det.
"I think you have a problem, your dog is not allowed to travel" "What!?!?"
Jag hade ju gjort allt rätt, rabiesvaccinationen var godkänd och vi vaccinerade mot fästing och avmaskade precis som vi skulle innan vi reste. Pass och chip var där de skulle.
Men nej, rabiesblodprovet var tvungen att vara 6 månader gammalt. mitt var 21 dagar för lite, även om det var godkänt. Då brast det totalt, jag storgrät. Där stod jag i Holland med en hund som rest flera hundra kilometer och hade några timmars resa kvar, men de vägrade släppa in honom i landet. Damen, tanten, kärringen var ganska säker på sitt svar när jag frågade om det fanns allternativ "NO, that's the rules. There is nothing else you can do". Inte ens karrantän var ett allternativ för oss tyckte hon "That's way to expensive for you".
Så jag slet åt mig mina papper och tackade henne för att hon varit så otroligt ohjälpsam, ringde Rich och satte mig på en bänk med min lilla vänn som nu rastlöst gnällde för mig.
Rich var på andra sidan hamnen i lastbilden, på väg på båten. Han hoppade ur, sprang de 5 kilometrarna till mig och började försöka lösa problemet. Efter mkt om och men, flera mobilsamtal och lite mera tårar kom vi fram till att Rocky och jag skulle åka till min faster Lotta i Kassel. Men Rich skulle åka hem till England med hästarna och mamma Susie skulle göra mig sällskap till faster.
Nästa problem var att lastbilen var nu på färjan, där var också mitt pass och Susie. Men en snäll man körde våra pass till incheckningscentralen, plockade upp Rich och körde tillbaka till färjan, plockade upp Susie och körde tillbaka till mig. Allt löser sig..
Jag och Susie tog tåg in till Rottendam central för att se vad vi hade för möjligheter med transport till Kassel. På Rottendam centralstation blev vi dock medvetna om hur otrevliga Holländare är. För det första fanns det ingenstans där man kunde betala med kreditkort, så när vi försökte köpa biljetter var vi tvugna att springa till nästa kvarter för att ta ut pengar ur automat. Därpå kom att man inte var tillåten att använda mobilen inne vid biljettförsäljningen, vilket betydde att vi var tvugna att gå ut varje gång vi ville använda den. Det var ganska ofta, eftersom Stuart (Rich's bror) hemma i England försökte att boka flygbiljetter till oss för resan hem till England från Tyskland. Ok, så varje gång han ringde var Susie tvungen att gå ut vilket betydde att vi miste vår plats i kön. Kom man försent fram till kassan fick man sig en ordentlig utskällning om att man måste minsann stanna innomhus och vara i tid när det är ens tur.
PHU!
Tillslut gav vi upp, stackars Rocky blev med släpad hit och dit, ut och in. Vi bad personalen att dra åt helvete och gav oss iväg för att hitta en biluthyrning. Det fann vi också och det blev vår räddning. Tack och lov att det finns några trevliga människor kvar i Holland. Damen på biluthyrningen kunde in varit mer hjälpsam. Hon lät oss hyra en bil som vi kunde ha hur länge vi ville, köra över gränsen även om det egentligen inte var tillåtet och lämna den var som helst i Tyskland, bara vi lät dem veta vart de kunde plocka upp den. Hon skrev ut vägbeskrivningar, skickade med oss några flaskor med dricka och lånade ut email så att vi kunde skriva ut våra boardingpass, som Stuart nu bokat. Eloger till henne.
Vid den här punkten hade vi kommit fram till att det som var bäst var att köra upp till Hamburg, möta min syster och min far som skulle ta Rocky tillbaka till Sverige, sedan kunde vi flyga från Hamburg till Stansted, hem.
När vi väl satt i bilen, Chrysler voyager, kände jag plötsligt hur allt lättade. Jag har aldrig varit med om något liknande och blev medveten om hur hjälpsamma folk omkring mig var. Susie som bara släpte allt för att följa med och göra mig sällskap, min syster, alias ängel, och min pappa, alias superstar, som körde alla alla milen ner från Falkenberg till Hamburg för att hämta min lilla hund mitt i natten och sedan köra tillbaka och ta hand om honom åt mig!!! Stue och Rich som agerade travelagency och mamma som agerade telefonväxel. Faster Lotta som erbjöd sig vara hundvakt. Rich's farfar som erbjöd sig köra mig hem till Sverige och hämta min lilla hund om 21 dagar. Rich's pappa som ville hämta oss i Tyskland. Helt otroligt!!!
Bilen lämnades i Lübeck, där vi också åt frukost på lördagmorgon efter 2 timmars sömn i den.
Pappa och Rocky på morgonpromenad. Rocky blev överlycklig över att träffa pappa och Hanna igen men undrade varför i h*lvete vi var tvugna att köra så långt för att träffa dem.
I Tyskland blommar magnolian och träden är nästan så gröna de kan bli.
Kl 9.20 (svensk tid) lyfte äntligen vårat plan från Hamburg till Stansted. Jag var helt slut och rödögd efter alla tårar och hejdåpussande på Rocky. 1 h och 15 min tog flyget och väl framme blev vi mötta av Rich och pappa Paul.
Bilresan hem till Weston on the green var någon timme och jag försökte verkligen att hålla ögonen öppna, svårt var det, men det var ju ändå första gången i England så jag försökte supa in så mkt som möjligt. Lite ovant kändes det ju med vänstertrafiken.
Baz i sin stooora box. Hästarna var framme nästan 12 timmar innan oss och det märktes tydligt hur nöjda de var med att få komma hem till sina engelska boxar, där man kunde kika ut på riktigt och inte genom fönster.
Iron var väldigt nöjd med att få stå på halm och gjorde sig bekväm.
Rocky och Finn.
Rocky är Susie, Rich's mammas, häst. De går ute om nätterna nu, så långt har våren kommit i England.
Jag lovar att det kommer komma fler bilder och mera uppdateringar, men först ska jag boa in mig och komma tillrätta. Idag ska vi till exempel handla lite möbler till vårt rum, från IKEA...
Rocky var lite orolig till och börja med, men lugnade ner sig och somnade gott vid mina fötter. Det är ju inte varje dag man får åka hästlastbil, han brukar vanligtvis få stå på stallplanen och se lastbilen åka iväg. Så visst var det ovant.
Med ganska direkt körning och trots kilometer efter kilometer med vägarbete genom Tyskland, kom vi fram till Hoek von Holland runt kl 7.00 på fredag morgon. Hästarna fick vila i lånade boxar och vi fick några timmars sömn. Sedan bar det ner till hamnarna för incheckning på färjan som skulle ta oss över till England och Harwich. So far, so good.
Där någonstans började det trassla till sig. Rich, Susie och Mandy släpte av mig vid passagerar incheckningen, pga Rocky var jag nämnligen tvungen att gå på som fotpassagerare. Så, jag blev lotsad till en dam på ett kontor som skulle kolla papprena på Rocky och ge oss tillåtelse att gå på båten. DÄR börjar det.
"I think you have a problem, your dog is not allowed to travel" "What!?!?"
Jag hade ju gjort allt rätt, rabiesvaccinationen var godkänd och vi vaccinerade mot fästing och avmaskade precis som vi skulle innan vi reste. Pass och chip var där de skulle.
Men nej, rabiesblodprovet var tvungen att vara 6 månader gammalt. mitt var 21 dagar för lite, även om det var godkänt. Då brast det totalt, jag storgrät. Där stod jag i Holland med en hund som rest flera hundra kilometer och hade några timmars resa kvar, men de vägrade släppa in honom i landet. Damen, tanten, kärringen var ganska säker på sitt svar när jag frågade om det fanns allternativ "NO, that's the rules. There is nothing else you can do". Inte ens karrantän var ett allternativ för oss tyckte hon "That's way to expensive for you".
Så jag slet åt mig mina papper och tackade henne för att hon varit så otroligt ohjälpsam, ringde Rich och satte mig på en bänk med min lilla vänn som nu rastlöst gnällde för mig.
Rich var på andra sidan hamnen i lastbilden, på väg på båten. Han hoppade ur, sprang de 5 kilometrarna till mig och började försöka lösa problemet. Efter mkt om och men, flera mobilsamtal och lite mera tårar kom vi fram till att Rocky och jag skulle åka till min faster Lotta i Kassel. Men Rich skulle åka hem till England med hästarna och mamma Susie skulle göra mig sällskap till faster.
Nästa problem var att lastbilen var nu på färjan, där var också mitt pass och Susie. Men en snäll man körde våra pass till incheckningscentralen, plockade upp Rich och körde tillbaka till färjan, plockade upp Susie och körde tillbaka till mig. Allt löser sig..
Jag och Susie tog tåg in till Rottendam central för att se vad vi hade för möjligheter med transport till Kassel. På Rottendam centralstation blev vi dock medvetna om hur otrevliga Holländare är. För det första fanns det ingenstans där man kunde betala med kreditkort, så när vi försökte köpa biljetter var vi tvugna att springa till nästa kvarter för att ta ut pengar ur automat. Därpå kom att man inte var tillåten att använda mobilen inne vid biljettförsäljningen, vilket betydde att vi var tvugna att gå ut varje gång vi ville använda den. Det var ganska ofta, eftersom Stuart (Rich's bror) hemma i England försökte att boka flygbiljetter till oss för resan hem till England från Tyskland. Ok, så varje gång han ringde var Susie tvungen att gå ut vilket betydde att vi miste vår plats i kön. Kom man försent fram till kassan fick man sig en ordentlig utskällning om att man måste minsann stanna innomhus och vara i tid när det är ens tur.
PHU!
Tillslut gav vi upp, stackars Rocky blev med släpad hit och dit, ut och in. Vi bad personalen att dra åt helvete och gav oss iväg för att hitta en biluthyrning. Det fann vi också och det blev vår räddning. Tack och lov att det finns några trevliga människor kvar i Holland. Damen på biluthyrningen kunde in varit mer hjälpsam. Hon lät oss hyra en bil som vi kunde ha hur länge vi ville, köra över gränsen även om det egentligen inte var tillåtet och lämna den var som helst i Tyskland, bara vi lät dem veta vart de kunde plocka upp den. Hon skrev ut vägbeskrivningar, skickade med oss några flaskor med dricka och lånade ut email så att vi kunde skriva ut våra boardingpass, som Stuart nu bokat. Eloger till henne.
Vid den här punkten hade vi kommit fram till att det som var bäst var att köra upp till Hamburg, möta min syster och min far som skulle ta Rocky tillbaka till Sverige, sedan kunde vi flyga från Hamburg till Stansted, hem.
När vi väl satt i bilen, Chrysler voyager, kände jag plötsligt hur allt lättade. Jag har aldrig varit med om något liknande och blev medveten om hur hjälpsamma folk omkring mig var. Susie som bara släpte allt för att följa med och göra mig sällskap, min syster, alias ängel, och min pappa, alias superstar, som körde alla alla milen ner från Falkenberg till Hamburg för att hämta min lilla hund mitt i natten och sedan köra tillbaka och ta hand om honom åt mig!!! Stue och Rich som agerade travelagency och mamma som agerade telefonväxel. Faster Lotta som erbjöd sig vara hundvakt. Rich's farfar som erbjöd sig köra mig hem till Sverige och hämta min lilla hund om 21 dagar. Rich's pappa som ville hämta oss i Tyskland. Helt otroligt!!!
Bilen lämnades i Lübeck, där vi också åt frukost på lördagmorgon efter 2 timmars sömn i den.
Pappa och Rocky på morgonpromenad. Rocky blev överlycklig över att träffa pappa och Hanna igen men undrade varför i h*lvete vi var tvugna att köra så långt för att träffa dem.
I Tyskland blommar magnolian och träden är nästan så gröna de kan bli.
Kl 9.20 (svensk tid) lyfte äntligen vårat plan från Hamburg till Stansted. Jag var helt slut och rödögd efter alla tårar och hejdåpussande på Rocky. 1 h och 15 min tog flyget och väl framme blev vi mötta av Rich och pappa Paul.
Bilresan hem till Weston on the green var någon timme och jag försökte verkligen att hålla ögonen öppna, svårt var det, men det var ju ändå första gången i England så jag försökte supa in så mkt som möjligt. Lite ovant kändes det ju med vänstertrafiken.
Baz i sin stooora box. Hästarna var framme nästan 12 timmar innan oss och det märktes tydligt hur nöjda de var med att få komma hem till sina engelska boxar, där man kunde kika ut på riktigt och inte genom fönster.
Iron var väldigt nöjd med att få stå på halm och gjorde sig bekväm.
Rocky och Finn.
Rocky är Susie, Rich's mammas, häst. De går ute om nätterna nu, så långt har våren kommit i England.
Jag lovar att det kommer komma fler bilder och mera uppdateringar, men först ska jag boa in mig och komma tillrätta. Idag ska vi till exempel handla lite möbler till vårt rum, från IKEA...
Beautiful day
Morgonstund har guld i mun
I'm soo looking forward for tomorrow. Competitions. Oh, no you're missunderstanding me, it's not that there is something wrong with competitions, that's quite allright. But the fact that we have to be at the place at 7 am and have 2 hours (at least) travel, means that we have to leave at latest 5 am, which means that we have to be ready to load at 4.45 am, which means that I have to be in the stable 4 am and yeah, you see where this is going na?
I have to get up really, really, really, REALLY early.
So they better do some good with the horses tomorrow!!!
I have to get up really, really, really, REALLY early.
So they better do some good with the horses tomorrow!!!
Erkählt - Cought a colt - Förkyld
Had a great weekend, eventhough i made it through with paracetamol. Went up to my sister on Friday evening after dropping of R at the airport. Never thought I would make it another minute, lying there in the sofa with 2 blankets while my sister and a friend of her's tried to cheer me up with drinks in all thoose different colours. BUT, 2 painkillers later i was fit for fight, or at least in such a good mood not to think about the fever. Excet was tonights destination, nice place, a lot of people.
On Saturday my brother joind us for a trip to Slottsparken and some photographing, we had the best time together in a long time i guess, we did not fight a single moment, what i remember anyway.
Saturday evening I was completely finnished and on Sunday I went to work but S sent both me and Klara to bed again.
Today we did the stables in the morning and now..here I am with a runny nose and hot forehead.
On Wednesday I have an appointment to take one of my wisdom tooth out. I'm soo looking forward to it...
On Saturday my brother joind us for a trip to Slottsparken and some photographing, we had the best time together in a long time i guess, we did not fight a single moment, what i remember anyway.
Saturday evening I was completely finnished and on Sunday I went to work but S sent both me and Klara to bed again.
Today we did the stables in the morning and now..here I am with a runny nose and hot forehead.
On Wednesday I have an appointment to take one of my wisdom tooth out. I'm soo looking forward to it...
Rubrik
Idag var jag och Klara på tur upp till Smörkullen, på Grimsholmen söder om Falkenberg. Vi hade två små galna hundar med oss också. Vi har varit där någongång innan och cachat, men inte med så här fint ljus. Jag hann med en löprunda innan vi gav oss iväg, den var välbehövd då jag suttit och gjort mest kontorsarbete idag. Jag har fixat två annonser som ska publiceras för Walber. Så jag föreslår att ni innom en snar framtid kikar in på:
http://www.walber.dk
Titta under "news" eller "horses for sale" "horses in sweden" "training". Där ska det nog dyka upp någonting.
Den andra ser ut såhär:
http://www.walber.dk
Titta under "news" eller "horses for sale" "horses in sweden" "training". Där ska det nog dyka upp någonting.
Den andra ser ut såhär:
Challenged
Okidoki, jag har ju blivit utmanad så här kommer det...
Utmaning Regler:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor. I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar.
♥ Jag oroar mig alldeles för mycket/ I worry to much
♥ Jag hatar att göra saker halvdant/ I don't like to leave things incompleted
♥ Jag är inte så ordningsam som mina föräldrar tror/ I'm not as tidy as my parents thinks I am
♥ Jag är prylgalen/ I'm crazy about odds and ends
♥ Jag sparar alldeles för lite/ I should save more stuff
♥ Jag älskar att sova i nytvättade lakan/ I love to sleep in fresh bedsheets
♥ Jag springer bort problem / I run my problems away
♥ Jag kan bli fruktansvärt rastlös/ I can become very restless
Utmaning Regler:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor. I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar.
♥ Jag oroar mig alldeles för mycket/ I worry to much
♥ Jag hatar att göra saker halvdant/ I don't like to leave things incompleted
♥ Jag är inte så ordningsam som mina föräldrar tror/ I'm not as tidy as my parents thinks I am
♥ Jag är prylgalen/ I'm crazy about odds and ends
♥ Jag sparar alldeles för lite/ I should save more stuff
♥ Jag älskar att sova i nytvättade lakan/ I love to sleep in fresh bedsheets
♥ Jag springer bort problem / I run my problems away
♥ Jag kan bli fruktansvärt rastlös/ I can become very restless
elin ska...
...flytta!
Inte bara kul
Allt gar ju inte alltid i medvind men just nu känns det mest som att springa motsols i en centrifug.
Min lille solstrale skiner inte för tillfället och allt som var motiverande liksom sögs ur en. Det är tur att man har vänner, det är när det är som jobbigast och trakigast som man vet vem som finns där. Det vet ju alla. Men om alla vet att det faktistk stämmer, det vet jag inte.
Syster och far, tack för trevligt sällskap pa fotomässan, det var kort men koncentrerat om man bortser fran mina sma hysteriska förvirrings/panikattacker.
Nu ska här ut och skrittas en förhoppningsvis lugnt häst och imorgon aker vi pa tavling igen.
Min lille solstrale skiner inte för tillfället och allt som var motiverande liksom sögs ur en. Det är tur att man har vänner, det är när det är som jobbigast och trakigast som man vet vem som finns där. Det vet ju alla. Men om alla vet att det faktistk stämmer, det vet jag inte.
Syster och far, tack för trevligt sällskap pa fotomässan, det var kort men koncentrerat om man bortser fran mina sma hysteriska förvirrings/panikattacker.
Nu ska här ut och skrittas en förhoppningsvis lugnt häst och imorgon aker vi pa tavling igen.
Seven Pounds
Ledig dag idag, vi var i Halmstad efter en frukost-fika hemma hos pappa och Hjalmar. Jag fick äntligen öppna mina efterlängtade presenter som min kära bror så omsorgsfullt valt ut till mig. Tack åter igen Hjalmar för hästspelet, gummibanden och korsordskatalogen för barn över 10 år!
Halmstad bjöd på lunch, promenad, felnavigeringar och tillslut bio. "Seven Pounds" såg vi, en film för min pappa skulle jag tro, långsam och tankfull. Riktigt bra men en aningens förvirrande. Kändes konstigt att se Will Smith i en så allvarlig och seriös roll.
Imorgon ska min lille hund friseras och där med basta, han ser ut som en "poff-hund" och han har en speciell utpräglad förmåga att gräva och kamoflera sig i jord, sedan ser han ut som en trefärgad jack russell istället för en tvåfärgad. Så nu åker den långa, om ändå söta, pälsen av.
Halmstad bjöd på lunch, promenad, felnavigeringar och tillslut bio. "Seven Pounds" såg vi, en film för min pappa skulle jag tro, långsam och tankfull. Riktigt bra men en aningens förvirrande. Kändes konstigt att se Will Smith i en så allvarlig och seriös roll.
Imorgon ska min lille hund friseras och där med basta, han ser ut som en "poff-hund" och han har en speciell utpräglad förmåga att gräva och kamoflera sig i jord, sedan ser han ut som en trefärgad jack russell istället för en tvåfärgad. Så nu åker den långa, om ändå söta, pälsen av.
Arctic Equestrian Games
Norge, Stokke, där befinner jag mig just nu. På Brunstad Conference Center (http://www.bcc.no) ett enormt ställe, gå in på websidan och kika om ni vill se mer.
Här är massor av snö så det har varit lite svårt att ta sig ur stallarna, så jag har promenerat hästarna fram och tillbaka i stallgången, 15 min/häst och vi har 6 hästar här än så länge. Motionen råder det ingen brist på och i eftermiddag så kommer våra andra 7 hästar hit, så jag och Klara ska nog ha och göra. Ska snart pulsa ner till stallet och fodra lunch.
Här är massor av snö så det har varit lite svårt att ta sig ur stallarna, så jag har promenerat hästarna fram och tillbaka i stallgången, 15 min/häst och vi har 6 hästar här än så länge. Motionen råder det ingen brist på och i eftermiddag så kommer våra andra 7 hästar hit, så jag och Klara ska nog ha och göra. Ska snart pulsa ner till stallet och fodra lunch.
Nystart
Alla började vi vårat nya år på olika vis. Endel tog det med ro, andra började i ilfart. Hjalmar och Rocky hör till den första gruppen, jag hör till den andra (återkommer till varför lite längre ner).
Nyåret firades precis som förra året tillsammans med pappa i Falkenberg. Vi satt laddade med skummande cider, skumtomtar, magarna mätta av thaiwook á la pappa och kamerorna i högsta hugg. Detta året skulle vi fånga fyrverkerierna med våra nya digitala systemkameror, jag kände mig väldigt professionell. Tolvslaget kom och fyrverkerierna där med. Rocky, som förra året hade tagit hela fyrverkerifirandet med ro och istället lekt med sin halvt-trasiga-av-någonslags-leksak, blev detta året väligt upprörd och tyckte inte alls att det hela var speciellt kul eller värt att fyrverkeri-fira. Han kröp så nära matte det bara gick. Själv konstaterade jag ganska snabbt att det här med fyrverkerifotografering är inte alls så lätt som jag trodde med digital systemkamera och la ner det hela ganska snabbt, återgick istället till soffan och Monty Phyton's "Meningen med livet". Mobilerna plingade i kör och att Telia hade haft överbelastning på nätet märkte man knappast av.
Rocky tyckte att jag gjorde ett alldeles utmärkt beslut och kurade ihop sig mitt på min sovplats. Så jag fick försöka kringla mig runt om honom för att försöka unvika att höra missnöja grymtanden och få blängande små ögon stirrande på mig, frågandes "vad skjutton håller du på med, jag försöker sova!". Vad gör man inte för sitt lilla hjärta ibland.
Någongång framåt kom en festglad Hjalmar och en raketbränd Tim intraskandes i lägenheten. Då tog systerligheten i mig över och jag hoppade genast upp bäddade snällt ner min lillebror (nästan). Sedan kröp jag tillbaka i soffan och somnade med en snarkandes liten hund vid huvudkudden.
Då kommer har vi kommit fram till den delen där jag ska försöka förklara varför jag började min första dag på det nya året i ilfart. Jo, det var så här att kvällen innan hade jag från stallet kört Rich's bil in till pappa, men inte utan besvär. Ni förstår att denna bil har på 4 månader varit på verkstaden 3 gånger. En gång på helservice, en halvtimme senare in igen för byte av fläktrem och senast för två veckor sedan för byte av fläktrem och div annat igen. Så igår kväll satte jag mig i bilen, lagom stressad och försenad, vred om nyckeln och trampade ner gasen. Just det, inte ett ljud, eller jo, ett litet klickandes ljud. Då tänkte jag att så här brukar det nog inte låta alls. Ut i kylan, fram med startkablarna och med lite hjälp från grannen brummade bilen igång. Efter många tusen takk kom jag in till stan, lite försenad. Parkerade bilen och tänkte inte mer på den. Men nu på morgonen så kan ni ju gissa att jag åter igen saknade motorns brummande ljud när jag satte mig i bilen, vred om nyckeln och trampade på gasen, en aningens försenad. Åter igen hör jag det lilla klickande ljudet. Det var bara att skutta ut i kylan igen, med alla kassar, jackor, skor och kameran, skutta vidare upp för trapporna igen och be snälla pappa om att få låna hans bil. Inga problem, bara lite försenad.
Till jobbet kom jag och trots min kanonstart på detta året ser jag ändå fram emot det. Jag menar tänkt! Ett helt nytt år att fylla med helt nya upplevelser. Jag har faktiskt bara en plan och det är att flytta till England. Hur, när, var, när, vart och hur? Ingen aning, men det löser sig! Någongång framöver ska ni se. Men första viktiga anhalten detta året blir ändå AEG-tävlingarna i Norge. Arctic Equestrian Games, en stor internationell hästshow, anordnad av mina chefer. Det blir antagligen mycket jobb, en del stress, ganska kallt, men framför allt förhoppningsvis otroligt kul!
Hoppas att ni börjar erat nya år med något lika spännande och hoppas att ni som jag har något som ni riktigt ser fram emot och kämpar lite för. Det är viktigt att kämpa, you have to give some to win some.
Så god fortsättning allihopa!
Nyåret firades precis som förra året tillsammans med pappa i Falkenberg. Vi satt laddade med skummande cider, skumtomtar, magarna mätta av thaiwook á la pappa och kamerorna i högsta hugg. Detta året skulle vi fånga fyrverkerierna med våra nya digitala systemkameror, jag kände mig väldigt professionell. Tolvslaget kom och fyrverkerierna där med. Rocky, som förra året hade tagit hela fyrverkerifirandet med ro och istället lekt med sin halvt-trasiga-av-någonslags-leksak, blev detta året väligt upprörd och tyckte inte alls att det hela var speciellt kul eller värt att fyrverkeri-fira. Han kröp så nära matte det bara gick. Själv konstaterade jag ganska snabbt att det här med fyrverkerifotografering är inte alls så lätt som jag trodde med digital systemkamera och la ner det hela ganska snabbt, återgick istället till soffan och Monty Phyton's "Meningen med livet". Mobilerna plingade i kör och att Telia hade haft överbelastning på nätet märkte man knappast av.
Rocky tyckte att jag gjorde ett alldeles utmärkt beslut och kurade ihop sig mitt på min sovplats. Så jag fick försöka kringla mig runt om honom för att försöka unvika att höra missnöja grymtanden och få blängande små ögon stirrande på mig, frågandes "vad skjutton håller du på med, jag försöker sova!". Vad gör man inte för sitt lilla hjärta ibland.
Någongång framåt kom en festglad Hjalmar och en raketbränd Tim intraskandes i lägenheten. Då tog systerligheten i mig över och jag hoppade genast upp bäddade snällt ner min lillebror (nästan). Sedan kröp jag tillbaka i soffan och somnade med en snarkandes liten hund vid huvudkudden.
Då kommer har vi kommit fram till den delen där jag ska försöka förklara varför jag började min första dag på det nya året i ilfart. Jo, det var så här att kvällen innan hade jag från stallet kört Rich's bil in till pappa, men inte utan besvär. Ni förstår att denna bil har på 4 månader varit på verkstaden 3 gånger. En gång på helservice, en halvtimme senare in igen för byte av fläktrem och senast för två veckor sedan för byte av fläktrem och div annat igen. Så igår kväll satte jag mig i bilen, lagom stressad och försenad, vred om nyckeln och trampade ner gasen. Just det, inte ett ljud, eller jo, ett litet klickandes ljud. Då tänkte jag att så här brukar det nog inte låta alls. Ut i kylan, fram med startkablarna och med lite hjälp från grannen brummade bilen igång. Efter många tusen takk kom jag in till stan, lite försenad. Parkerade bilen och tänkte inte mer på den. Men nu på morgonen så kan ni ju gissa att jag åter igen saknade motorns brummande ljud när jag satte mig i bilen, vred om nyckeln och trampade på gasen, en aningens försenad. Åter igen hör jag det lilla klickande ljudet. Det var bara att skutta ut i kylan igen, med alla kassar, jackor, skor och kameran, skutta vidare upp för trapporna igen och be snälla pappa om att få låna hans bil. Inga problem, bara lite försenad.
Till jobbet kom jag och trots min kanonstart på detta året ser jag ändå fram emot det. Jag menar tänkt! Ett helt nytt år att fylla med helt nya upplevelser. Jag har faktiskt bara en plan och det är att flytta till England. Hur, när, var, när, vart och hur? Ingen aning, men det löser sig! Någongång framöver ska ni se. Men första viktiga anhalten detta året blir ändå AEG-tävlingarna i Norge. Arctic Equestrian Games, en stor internationell hästshow, anordnad av mina chefer. Det blir antagligen mycket jobb, en del stress, ganska kallt, men framför allt förhoppningsvis otroligt kul!
Hoppas att ni börjar erat nya år med något lika spännande och hoppas att ni som jag har något som ni riktigt ser fram emot och kämpar lite för. Det är viktigt att kämpa, you have to give some to win some.
Så god fortsättning allihopa!
Christmas day
We took a nice walk along the beach in Falkenberg today. Beautiful weather and nice company, could it be better? Rocky had a few runs as well. He needed it and so did we, after all food and chocolate and what have you, that christmas always seems to offer. Now it's only me, my dad and Rocky left here. Me trying to put something on this blogg, loading music on my new ipod and half watching the Harry Potter-movie. Dad editing his photos and Rocky totally exhausted after playing wildly with Paulinas border collie, Ludde.
Vi tog en promenad längs med Skrea strand idag. Underbart väder och trevligt sällskap, kunde det bli bättre? Rocky fick springa runt litegrann och han behövde röra på sig precis som vi, efter all choklad och julmat som denna högtiden alltid verkar erbjuda. Nu är det bara jag, pappa och Rocky kvar här. Jag försöker plita ner något här på bloggen, ladda över musik på min nya ipod och half och halft titta på Harry Potter-filmen. Pappa grejar med lite bildredigering och Rocky ligger helt utslagen efter en vild lekstund med Ludde, Paulinas border collie.
God fortsättning allihopa.
Holidays
Baz the Superstar working on his tan.
So, here we are again, Christmas and christmasholidays. Five days of starting today and they are very welcome because i've been so tired the last two weeks. I'll spend time with my sweet little dog and try to rest my foot better. Then when i come back to the yard we're starting the preparations for AEG (Artic Equestrian Games), that are on the 21th january. I'll have Klara back to help me make all our horses best looking ever. Looking forward!
Rich is going home for hunting and skiingvaccation, let's hope he doesn't break anything.
Today i'm going shopping for a new washbag and some makeup, let's not keep the money moulding shall we.
Rich is going home for hunting and skiingvaccation, let's hope he doesn't break anything.
Today i'm going shopping for a new washbag and some makeup, let's not keep the money moulding shall we.
Jul jul, strålande jul...
Jag och Rich var i Göteborg av två anledningar (eller fyra, beroende på hur man ser på det), en var för att jag hade en frisörtid på Salong Sense och den andra var för att gå på Jul på Liseberg. Riktigt hyfsat väder fick vi i alla fall och eftermiddagen och kvällen vart riktigt lyckad ända tills vi kommer tillbaka till bilen och inser att vi har haft inbrott. Rich's TomTom tog de, likaså lite julklappar han hade inhandlat under eftermiddagen. De roffade åt sig de tre bakelserna som jag köpt enbart för att min käre bror hade bakat dem och sedan to de min fina dator-ryggsäck innehållandes min nya kofta, smutsiga stallkläder, headset till mobilen, pannlampa och framför allt min necessär; tre av mina favorit parfymer, smink, mediciner, smycken och diverse andra saker. AHHHH! Jag blir så bloody pissed off. I slutänden är det ju alltsammans ersättligt, men ändå, det var mina privata saker. Det som jag är allra gladast för är dock att jag tog med mig min nya kamera in på Liseberg. OM de hade tagit den så ...ja jag vet inte. Men hallå, min nya fina Gucci-parfym *snyft*.
jaja, julen närmar sig och jag har bara en julklapp kvar att inhandla...kära syster. Fyra(!) dagar har jag fått ledigt, kunde fått fem men jag sparar den sista tills när jag ska åka och hämta upp Rich efter hans semester. Men FYRA dagar. Wiiie. Nu får ni inte tro att jag är trött på mitt jobb igen, det är jag inte alls, men jag har varit så fruktansvärt trött den senaste veckan sedan "Danish Christmasshow" så ni anar inte. Idag höll jag på att somna sittandes på en pappersrulle, hållandes en häst. Allt kaffe i hela världen kunde inte hjälpa mig....och så sitter jag här, när jag borde sova.
Ha de bra allesammans!
Statistik
Jag fick en kommentar utav någon att det var länge sedan jag bloggade och det är ju sant, både lillebror och pappa har nog snart gått om mig i allt vad bloggandet heter. Jag får väl skylla på att jag har andra saker för mig om dagarna då. Som till exempel idag då jag har mockat 17 boxar och matat på och av 26 hästar på skritten, haft 3 hästar i hagen, fodrat 29 hästar 3 gånger, sadlat upp 2 hästar(!), longerat 1 häst, bandagerat 2 hästar, busat med 3 hundar, skickat iväg 1 Richard till Tyskland, rullat upp 20 benlindor, putsat 2 träns, staplat 15 höbalar, sopat stallgången 5 gånger.
Ja ni ser, phu, inte lätt att hinna med något annat här i livet, som t ex att blogga. Det gället dock att vara smart, som t ex när man inte har någon mat att stoppa i sig på kvällen, då ringer man till lillebror och frågar vad de (han och pappa) har i kylen, sedan är det bara att köra dit. Imorgon ska jag till mamma och se vad hon har i kylen.
This week we have been taking pictures of all horses and I'll tell you that it's not the easiest thing to do. All the legs have to be in right possition, head up, ears forward, looking a bit "two-o-clock". Smile! It required a lot of pacient and a lot of funny noises. This is Richard almost being eaten by W-K
Ja ni ser, phu, inte lätt att hinna med något annat här i livet, som t ex att blogga. Det gället dock att vara smart, som t ex när man inte har någon mat att stoppa i sig på kvällen, då ringer man till lillebror och frågar vad de (han och pappa) har i kylen, sedan är det bara att köra dit. Imorgon ska jag till mamma och se vad hon har i kylen.
This week we have been taking pictures of all horses and I'll tell you that it's not the easiest thing to do. All the legs have to be in right possition, head up, ears forward, looking a bit "two-o-clock". Smile! It required a lot of pacient and a lot of funny noises. This is Richard almost being eaten by W-K
